RAS-odlad Lax

posted in: Okategoriserade | 0

Nu är en bra tid att engagera sig i vattenbruk. Framsteg i odlingsteknologi, foderproduktion, akvaponi och industriell symbios gör akvakulturprodukter mer hållbara och miljövänliga än någonsin. Användning av insekter (se nedan) och encelliga organismer i foder tar ner trycket på vilda fiskbestånd. Mussel- och algproduktion används för att minska övergödning i vatten (Baltic Blue Project), samtidigt som de ger användbara produkter såsom proteiner och fetter till andra industrier.

Framsteg inom Recirkulerande Akvatiska System (RAS) för fiskodling gör att man nu kan få tillstånd att odla fisk där det var omöjligt förut. RAS gör att man kan placera en odling i princip varsomhelst, även mitt i en stad.

De flesta potentiella vattenbrukare som vi har kontakt med är intresserade av småskalig produktion (10t – 30t per år) av varmvattensfiskarter. De tillfällen när någon har nämnt laxfiskodling (med undantag för regnbåge), och speciellt inom småskalig produktion, har vi kommit med motargument för kostnader i RAS och om det är ens möjligt att konkurrera med vår granne västerut, Norge. Jag har också varit en av de som pekar på dessa problem… Men är det egentligen rätt att kasta det åt sidan utan att titta vidare på det? Jag tror att det var det rätta rådet att ge… och det är kanske fortfarande rätt för småskalig produktion. Men de tekniska framsteg som har tagits inom RAS-odling och odling av fisk på land, kombinerat med de problem som har uppkommit inom kassodling de senaste åren, gör att klyftan mellan kassa- och RAS-odling har minskat.

VCO ordnade en studieresa till Danmark innan Jul 2016 där vi lyssnade på en presentation från Billund Aquaculture A/S. Här visades bilder från enorma anläggningar i Norge för produktion av smolt-lax men också en anläggning i Danmark där det produceras Atlantlax till marknadsstorlek på en kostnad som bara var marginellt högre än det som producerades i kassa (delvis på grund av den ökande kostnad som finns i Norsk laxodling för laxlus behandlingar). Atlantic Sapphire USA, systerföretag till Atlantic Sapphire A/S i Norge, planerar nu att bygga en 10000t odling i Miami, Florida till en kostnad av 350 miljoner USD.

Jag läste nyligen en rapport där Atlantlax från Nordamerika odlades i land-baserade RAS från ägg till 4-5kg laxfiskar (Davidson et al, 2016). Den kommersiella RAS anläggningen (250m3) producerade 3 olika stammar av lax (SJR, CS1 och CS2) och jämförde olika parametrar med odling av lax i kassa.

Tillväxten var ungefär linjärt för de olika stammar, vilket indikerar att ingen stam egentligen växer bättre än den andra inomhus i en RAS. Dessa ovaccinerade stammar växte ungefär som man skulle förvänta sig och i linje med det man ser i en kassodling. Det fanns ingen indikation av någon bakteriell- eller virus-infektion under tillväxtperioden som var ungefär 12 månader (från runt 340g till 4-5kg). Periodlängden är jämförbar med kassodling. Marine Harvest (2015), t.ex. rapporterade en tillväxtperiod av ungefär 14-24 månader för lax som växte från 100g till 4-5kg i kassa.

Thermal-unit Growth Coefficient (TGC) kan användas för att mäta tillväxthastighet och man såg i denna studie att TGC var lite långsammare i snitt (1,65 – 2,01) än det som har rapporterats från kassodling (2,36 – 3,00) men man ska komma ihåg att även om det här var en kommersiell odling, så var det många provtagningar (minst en gång per månad) där alla fiskar var stressade och det var uppehåll i utfodring under 1-2 dagar per provtagning. Det skulle vanligtvis inte hända i en kommersiell odling eftersom det har en sådan negativ effekt på tillväxten. Det överraskande var att all denna hantering inte ledde till utbrott av sjukdom. Det fanns inte ett enda fall av sjukdom i någon av de 3 försök som gjordes, förutom några fall av Saprolegnia (svamp) infektion från hantering av fisken. Det botades lätt med vanligt salt i systemet till en koncentration av 2-3 promille.

Överlevnad i alla försök var över 90% och med tanke på stressnivån från provtagningar månadsvis och att fiskarna inte var vaccinerade, är detta väldigt imponerande. Ingen formalin, kemikalier, antibiotika, pesticider eller andra kemikaliska terapeutiska kurer användes på laxen. Som nämndes tidigare, så var det enda som använts vanlig natriumklorid (salt) för att motverka svamp på fiskarna från stress vid hantering. Fiskarna testades för infectious salmon anemia virus (ISAV), infectious pancreatic necrosis virus (IPNV), viral hemorrhagic septicemia virus (VHSV), Oncorhynchus masou virus (OMV), spring viremia of carp virus (SVCV), Aeromonas salmonicida (furunculosis), Renibacterium salmoninarum (bacterial kidney disease, BKD), Yersinia ruckeri (enteric redmouth disease), Myxobolus cerebralis (whirling disease), and Certomyxa Shasta (certomyxosis). PCR användes för att testa för myxosporean parasiten Kudoa thyrsites som kan ha en negativ effekt på filékvalitet. Alla tester var negativa, utan ett enda fall av sjukdom.

Foderkoefficient (FK) var mellan 1,07 och 1,10 som är jämförbar med kassodling: 0,7–1,7 (Nordgarden et al, 2003) och 1,26 rapporterad av Thorarensen och Farrell (2011) för kommersiella kassodlingar.

Konditionsfaktor (CF) för RAS laxar (1,69–1,84) kan också jämföras med kassodlingar i Norge. Rørå et al (1998) rapporterade en CF på 1,4 hos 4,2kg lax och Mørkøre och Rørvik (2001) gav en CF av 1,5 för lax som var 5kg. Acharya (2011) rapporterade att Norsk lax >5kg hade en CF på 1,38.

Tätheten i odlingen var periodvis mycket hög i Davidsons studie (2016) och nådde periodvis 100-118kg/m3 utan någon som helst påverkan på tillväxt eller överlevnad. Lax i kassor har en normal täthet runt 15-25kg/m3 för att undvika problem med låg syrehalt, men i RAS syresätter man vattnet hela tiden och det vatten som går in till trågen har oftast en syrehalt som är över 100%. Vattenutbyte är också oftast mer en 2 gånger per timme så syret brukar inte falla till kritiska nivåer i RAS. Det gör att tätheten kan vara mycket högre i RAS jämfört med kassodling (Timmons et al, 2001). Eftersom tätheten ibland var ganska hög under försöket, kollade Davidson et al (2016) på fysiologiska effekter av en hög täthet men såg inget märkvärdigt när det gäller fenskador eller grå starr

Procent fett i filé och utbyte mättes också och jämfördes med värden från kassodlingar. RAS-odlingen producerade filé med 14-20% fettinnehåll för 4-5kg lax. Återigen var den jämförbar med kassodlingar: 14,5–21,8% (Mørkøre et al, 2001); 12% (Jensen et al, 2012); 15-16% (Acharya, 2011). Utbyte för rensad fisk var 87,8–91,1% i RAS-odlad lax, och för lax från kassodlingar var utbytet 90,7–90,8% (Acharya, 2011) och 90-93% (Einen et al, 1998). Benfri filé var 74,7-74,8% i RAS och 72,2% i kassodlingar (Acharya ,2011).

Kvoten mellan Omega-6:3 fettsyror var 0,45-0,63 i RAS och 0,44 i lax odlad i kassor (Acharya, 2011).

Tekniskt sätt verkar det som att det inte är något problem att producera Atlantlax till 4-5kg i RAS. Men hur ser det ut för ekonomin?

I en liknande studie (Sumerfeldt et al., 2013) beräknades en kostnad per kg för att producera stora laxar i RAS. Ekonomin var beräknad utifrån en odling som var 3300t och resultaten visade att marknadslax kunde produceras för $3,90-$4,00 Kanadensiska dollar/kg (25,78–26,44 SEK/kg).

Kan man producera lax i RAS och fortfarande konkurrera med lax odlad i kassa? Data från den här studien verkar stödja det. Vi kan åtminstone säga att den ekonomiska klyftan krymper.

-Jason Bailey

 

Referenser

Acharya, D., 2011. Fillet quality and yield of farmed Atlantic salmon (Salmo salar L.): Variation between families, gender differences, and the importance of maturation. Master’s Thesis. Norwegian Univ. of Life Sci., Dept. of Animal and Aquacultural Sciences.

Einen, O, Waagan, B., & Thomassen, M.S., 1998. Starvation prior to slaughter in Atlantic salmon (Salmo salar) I. Effects on weight loss, body shape, slaughter- and fillet-yield, proximate and fatty acid composition. Aquaculture 166 (1-2), 85-104.

Davidson, J., May, T., Good, C., Waldrop, T., Kenney, B., Terjesen, F., & Summerfeldt, S., 2016. Production of market-size North American strain Atlantic salmon Salmo salar in a land-based recirculation aquaculture system using freshwater.

Jensen, I.J., Maehre, H.K., Tømmerås, K.E. Eilertsen, R.L., Olsen, L., & Ellevoll, E.O., 2012. Farmed Atlantic salmon (Salmo salar L.) is a good source of long-chained omega-3 fatty acids. Nutrition Bulletin 37(1), 25-29.

Marine Harvest, 2015. Salmon farming industry handbook. Available at:

http://hugin.info/209/R/1934071/696335.pdf

Mørkøre, T., Vallet, J.L., Cardinal, M., Gomez-Guillen, M.C., Montero, P., Torrissen, O.J., Nortvedt, R., Sigurgisladottir, S., & Thomassen, M.S., 2001. Fat content and fillet shape of Atlantic salmon: Relevence for processing yield and quality of raw and smoked products. Journal of Food Science 66(9), 1348-1354.

Mørkøre, T. & Rørvik, K.-A., 2001. Seasonal variations in growth, feed utilization and product quality of farmed Atlantic salmon (Salmo salar) trabsferred to seawater as 0+ smolts or 1+ smolts. Aquaculture 199 (1-2), 145-157.

Nordgarden, U., Oppedal, F., Taranger, G.L., Hemre, G.-I, & Hansen, T., 2003. Seasonably changing metabolism in Atlantic salmon (Salmo salar L.). Aquaculture Nutrition 9 (5), 287-289.

Rørå, A.M.B., Kuale, A., Mørkøre, T., Rørvik, K.-A., Steien, S.H., & Thomassen, M.S., 1998. Process yield, colour, and sensory quality of smoked Atlantic salmon (Salmo salar) in relation to raw material characteristics. Food Res. Int. 31(8), 601-609.

Summerfeldt, S., Waldrop, T., Good, C., Davidson, J., Backover, P., Vinci, B., & Carr, J., 2013. Freshwater grouwout trial of St John river strain of Atlantic salmon in a commercial-scale, land-based, closed-containment system. The Conservation Fund – Atlantic salmon Federation. Freshwater Institute, 1098 Turner Rd Shepherdstown, WV 25443, USA.

Thorarensen, H. & Farrell, A.P., 2011. The biological requirements for post-smolt Atlantic salmon in closed-containment systems. Aquaculture 312 (1-4), 1-14.

Timmons, M.B., Ebeling, J.M., Wheaton, F.W., Summerfeldt, S.T., & Vinci, B., 2001. Chapter 8. Gas Transfer. In: Recirculating Aquaculture. NRAC Publication No. 01-007. Cayuga Aqua Ventures. Ithaca, NY