Musselodling i Sankt Anna Skärgård

Övergödning på grund av mänskliga utsläpp av närsalter, främst kväve och fosfor, är ett av de allvarligaste miljöproblemen i Östersjön. Blåmusslorna lever av att filtrera växtplankton från vattnet och binder därigenom kväve och fosfor. En 3cm blåmussla filtrerar 2-3 liter vatten i timmen. På så sätt bidrar de till att minska övergödningen när de skördas. Eftersom musslorna bildar täta bestånd får de stor inverkan på planktonsamhället i omgivande vattenmassor. När man skördar musslorna tar man alltså samtidigt bort de näringsämnen som musslan tagit upp.

 

Musslor innehåller viktiga vitaminer, mineraler och fettsyror. Det vore därför önskvärt att de nyttiga musslorna kom till användning i djurfoder för t.ex. fisk, svin och höns. Musslor är rika på högvärdigt protein och kan därför ersätta fiskmjöl i hönsfoder. Från 2014 får inte fiskmjöl ingå i KRAV godkänt hönsfoder. Det har varit svårt att hitta proteinråvara som kan ersätta fiskmjölet, dock har ett antal forskningsprojekt visat på att musselmjöl är likvärdigt med fiskmjöl och kan därför ersätta fiskmjölet i höns- och fiskfoder.

Sankt Anna

Val av geografisk plats för musselodling i skärgårdsområdet har gjorts efter noga överväganden. Kriterierna för en bra odlingsplats är salthalt, vattendjup (minst 10m), våghöjd, isens påverkan, strömmar och inverkan på det rörliga friluftslivet.

Musselodlingen ligger i Sankt Anna skärgård, närmare bestämt öster om ön Inre Kärrö med koordinaterna 580 21,22 N 160 56,14´ E. Platsen passar väl för musselodling enligt ovan nämnda kriterier. Den ligger inom ett naturskyddsområde där vattenägaren är Naturvårdsverket.

Platsen är väl ventilerad, ett strömmande vatten med ett vattendjup på 18-20m. Salthalten på platsen är 0,6 promille. Odlingen ligger öster om ön vilket gör att minimal risk för is som är i rörelse, framförallt på våren, skadar utrustningen. Störst risk för skador pga. islossning är på öars västliga sidor, oftast i samband med hårda västliga vindar som är vanliga i skärgården på våren. Östra sidan av Inre Kärrö är heller inte så väl frekventerad av det rörliga friluftslivet, anledningen är att strandlinjen består av berg som gör övernattning besvärlig för båtburna turister, pålandsvind från havsfjärden och svårigheter med förankring.

Odlingen använder ett så kallat ”Longline system”. Ett Longline-system består av ett antal rader med ”långlinor” som hålls uppe med hjälp av speciella flytkroppar anpassade för musselodling. Från ”långlinorna” hänger odlingsrep vertikalt ned i vattnet på vilka musselynglen fäster. Projektet avser att använda odlingsrep från en tillverkare på Nya Zeeland, ett s.k. ”QE HD cut loop weighted spat rope”, ett speciellt rep som är framtaget för att ge så stor påväxt/avkastning som möjligt. Långlinan förankras genom bergsöglor i land samt stora cementblock som sänks ned till havsbotten.

Projektets odlingssystem består av 16 linor á 150m. Under varje långlina sitter odlingslinor som är 14mm i diameter och 10m djupa. Totalt på varje långlina blir det omkring 1 500 m odlingsrep.  

 

Miljöeffekter

Musselodlingen förväntas kunna skörda omkring 24 000 – 36 000 kg blåmussla. Beräkningarna är antagna efter resultat av tidigare pilotstudie av länsstyrelsen i Östergötland som visade tillväxt på ca 1 – 1,5kg per meter rep. I den pilotstudien användes andra substrat vilket gör att detta projekt med användandet av specialrep för musselodling kan förväntas få ett högre skörderesultat.

Länsstyrelsens pilotstudie visade även i sin analys av blåmusslans kväve- och fosforinnehåll, att omkring 1,1 % av blåmusslans totala våtvikt utgjordes av kväve, medan 0,11 % utgjordes av fosfor. Det totala uttaget av kväve blir då följaktligen 24 000 kg * 1,1 % = 264 kg kväve (eller 396kg kväve med 36 000kg musslor). Det totala uttaget av fosfor blir 24 000 kg * 0,11 % = 26 kg fosfor (eller 40kg fosfor med 36 000kg musslor).

Enligt Sveriges åtagande i BSPAP (Baltic Sea Action plan) ska kvävebelastningen minska med 8 100ton/år och fosforbelastningen med 290 ton/år från Sverige till Östersjön (Naturvårdsverkets rapport 5830). Musselodling är enligt Miljörådets bedömning den mest lönsamma metoden för att minska belastningen av näringsämnen i vatten (Miljödepartementet, 2009). Musselodlingar kan åtminstone lokalt förbättra vattenkvaliten i skärgården, öka siktdjupet och kan utgöra ett komplement till andra åtgärder för att ytterligare minska övergödningen.